stalkeranna

På tisdagsmorgonen stod de tre tanterna och huttrade bland de andra resenärerna på Centralen och väntade på att tåget till skulle komma in. Söndagen hade försvunnit så snabbt att de partyglada vännerna hade skjutit upp resan med en dag men nu var de äntligen på väg! Lördagens utekväll hade varit utomordentligt lyckad och Balthazar hade fått mycket beröm för sin prinsesskrona.

På perrongen där tåget till Gävle skulle komma in var det trångt med människor och Casper frågade skräckslagen de andra vad han skulle göra om ett barn började prata med  honom. Resan upp tog inte så lång tid men två barnfamiljer fick de tre att förbanna sin magra reskassa och de slängde längtansfulla blickar mot föstaklasskupén och tystanden där inne. Ungarna som verkade vara minst tjugo stycken även om de bara var fyra var överallt i hela vagnen och särskilt drogs de till de utmattade tanterna som försökte få lite extra sömn eftersom de inte kunnat låta bli att sitta uppe till sent och titta på film.

Väl i Gävle bestämde de sig för att börja med att ta sig en fika på stationen. Casper tyckte att det var viktigare att kolla mejlen o satte sig vid en av datorerna istället. Efter en stund kom han hoppandes tillbaka till de andra.

–       Nu vet jag var vi ska leta! sa han och höll upp en karta framför dem.

–       Ja, då är det väl bäst att vi reser på oss. sa Balthazar och svalde det sista av kaffet.

Med axlarna uppdragna till öronen stod de i snålblåsten i parken nere vid Gavleån och tittade upp mot de tända fönstren. De tända ljusstakarna fick det att se mysigt och inbjudande ut från där se stod och samlade mod. Innanför ett av fönstren skulle DRAMA:s gamla sminkös bo. Det var visserligen några år sedan men enligt ryktena på nätet så hade de fortfarande kontakt.

-        Han bor högst upp! utbrast Casper med spelad förtvivlan och lutade sig mot väggen.

-        Kom igen nu! sa de andra nästan i korus och började knuffa honom uppför trapporna.

-        Ja, ja sluta nu jag går ju!

Deras röster ekade i trappan medan de passerade dörrarna på de olika avsatserna. Slutligen stod de utanför dörren där det stod P. Davidsson. En stor julkrans hängde på dörren. Tydligen hade P. Davidsson humor, han hade hängt läppstift och kajalpennor i den.

P. Davidsson visade sig vara fylld med humor men också en väldigt lojal person. Han hade massor att berätta om sig själv och alla stjärnor han träffat men om DRAMA ville han inte prata. Han bara skakade på huvudet när de frågade och bjöd dem på fler pepparkakor. Sedan höll han ett litet föredrag om pepparkakans historia.

- Ni tror nog att jag är helt knäpp. sa han med ett leende.

- Nejdå. sa de snabbt medan de utbytte några diskreta blickar med varandra

- Jag har precis varit på föreläsning om pepparkakans historia. sa P. Davidsson men så mycket mer än det här kan jag faktiskt inte berätta. Varken om pepparkakor eller om DRAMA. Och lät dem därmed förstå att visiten var över.