Stalkerannas julkalender del 22
Kvinnan kände sig känslodelad, dels så saknade hon sin granne och dels så kände hon en stark aggression för vad hon gjort henne. Att hon dessutom inte hade någon att dela dessa känslor med gjorde det än jobbigare. Hon hade sett sin granne när hon gick in och ut och sett hur hon sneglade upp mot kvinnans fönster. Då hade hon backat in i lägenheten och hoppats att kvinnan inte hade sett henne stå och titta som en annan spion.
Hon längtade intensivt efter sin man som skulle komma hem under morgondagen, även om hon inte ville erkänna det så oroade snön henne. Även i Europa så hade det snöat ovanligt mycket och flyget drogs med många förseningar, inställda turer och strandsatta passagerare. Hennes man hade i alla fall turen att kunna återvända till sina släktingar om han inte kom med planet.
Hon hoppade till när det ringde på dörren. Med bävande steg gick hon mot den och tittade ut genom kikhålet, vem skulle hon få se där ute? En pepparkaksförsäljande unge, en journalist eller … hon kände ett glädjerus i kroppen när hon såg vem det var. Vendela stod utanför dörren med famnen full av något som hon inte kunde se. Hon öppnade dörren och log prövande mot kvinnan som balanserade flera stora pärmar i famnen. Innan hon hann säga något så började de glida och kvinnan sträckte ut händerna för att ta emot dem. Tillsammans så lyckades de balansera in högen till köksbordet där de dumpade den.
– Förlåt. Jag skulle ha sagt sanningen från början men jag ville inte skrämma iväg dig. Du såg så ensam ut.
– Jag var ensam.
– Jag har en hemsida på nätet. Du har kanske hört talas om den? Daniellas vänner heter den.
– Näää. sa kvinnan dröjande. Det ringer ingen klocka.
– Inte? Jag pratade med din manager efter det här med tabletterna och allt rabalder och han lovade att tala om det för dig.
– Ännu en anledning till att sparka den impotenta idioten?
– Impotenta? Vendela tittade frågande på henne.
– Inkompetenta menar jag! Kvinnan skrattade. Men han är nog impotent också!
De båda kvinnorna skrattade och det var som om det aldrig hade hänt något mellan dem. Vendela visade kvinnan sina pärmar med artiklar och visade henne den svarta pärmen med artiklar där hon ansåg att kvinnan blivit orättvist behandlad. Sedan visade hon hemsidan med Daniellas vänner och kvinnan insåg att hon hade ett mycket större stöd än hon någonsin kunnat ana.