stalkeranna

Caspians julfest hade gått över all förväntan. Trettio tomtar hade trängts hemma hos honom och de hade ätit gott och dansat. Varje gång de sågs så var Caspian förvånad över att det fanns så många tomtar i hans stad. Det var egentligen bara en sak som hade slagit sordi på hans julstämning. Under kvällen hade flera tomtar kommit fram till honom och sagt att de sett Xerxez. Alla i staden kände ju till ängeln med den brutna vingen så han hade det svårt att ta sig runt utan att någon såg honom.

Nu satt Caspian och funderade över vad han fått höra av de andra tomtarna. Det som oroade honom mest var den svartklädda ängeln som han synts med, säkerligen samma ängel som han själv sett på vinden. Det fanns bara ett fåtal svartklädda änglar i staden och de hade inget gott rykte. De flesta svartklädda änglar hade medvetet gjort en annan människa illa genom sina lögner. De hade ett eget sällskap som de kallade Angelos svarta änglar efter sin ledare. Dessa änglar var inte accepterade av de andra som rörde sig i samma värld.

Caspian kunde inte förstå vad Xerxez kunde ha gemensamt med dem. Även om Xerxez gjort fel så var han långt ifrån en svartklädd ängel. Tydligen hade de setts på stadens sjukhus, på stadens bibliotek och på stadens barnavårdscentral. Caspian kunde inte finna någon logik i deras beteende. Vanligtvis så rörde sig de svartklädda änglarna runt ungdomarna på glid och hemma hos knarkare som plötsligt fick en uppenbarelse om att polisen var på väg och alltså inte hade något knark hemma när polisen kom. De svartklädda ansåg sig vara de utstöttas skyddsänglar.

Om Caspian hade uppfattat det rätt och lagt ihop det han hört och verkligen fått två plus två till fyra så hade Xerxez och Angelo utarbetat någon sorts överenskommelse. Oavsett denna överenskommelse så kunde den inte vara bra för Xerxez, det var Caspian övertygad om.