stalkeranna

Kvinnan och Vendela hade bestämt att de skulle titta på julkonserten på tv tillsammans. Nu satt de i soffan och bara njöt av musiken. Det snöade igen, stora flingor dalade sakta ner och förvandlade marken till ett mjukt bomullslandskap.

-        Jag undrar om det kommer att snö fram till jul.

-        Ja, man kan verkligen undra. Det har verkligen snöat mycket i år.

-        Denna sång är underbar, så mäktig. Jag älskade när du sjöng den på din julplatta.

De båda kvinnorna stelnade till samtidigt. Tankarna for runder i kvinnans huvud. Hon hade hela tiden trott att hennes granne inte visste vem hon var eller vad hon sysslade med. Hon insåg att hon var naiv som trodde något sådant. Vad hade fått henne att tro att en kvinna som var hennes stora målgrupp inte skulle känna igen henne. De hade aldrig talat om vem de var och vad kvinnan jobbade med och nu förstod kvinnan varför. Hennes granne hade vetat hela tiden. Hon kände sig plötsligt yr och hörde långt borta hur grannen pratade men hon kunde inte höra vad hon sa.

Efteråt var hon inte säker på vad hon sagt till sin granne. Hon var bara plötsligt medveten om att hon satt ensam i soffan och att hennes granne hade gått. Hon hade verkligen trott att de var vänner för att de tyckte om varandra, hon hade trott att det inte fanns några baktankar med deras vänskap. Hur hade hon kunnat låta sig luras igen? Hon kände sig så dum där hon satt i soffan. Vem visste vad kvinnan fått reda på och sålt till pressen, snart skulle de komma och ringa på hennes dörr. Hon orkade verkligen inte med pressen just nu, kanske borde hon flytta. Hon skulle hinnan flytta innan hennes man kom hem, de kunde kanske bo på ett hotell under julen. Eller på en gästgivargård långt ute på landet i stillheten.

Först var hon tvungen att ta reda på hur stor skada hennes oförsiktighet hade orsakat. Hon ringde sin manager.

-        Hej, det är Daniella. Hur går det i Göteborg?

-        Daniella! Hon kunde höra att hennes manager inte väntat ett samtal från henne. Jo, det går bra. Försäljningen har ökat, julskivan går upp. Reklamen på Radio Reklam har verkligen fått önskad effekt.

-        Så bra då men det var inte riktigt vad jag menade. Vad säger pressen? Letar de fortfarande.

-        Det har lugnat sig nu mot jul. Vi får några samtal i veckan men inte som innan. De får inte tappa intresset för dig det vet du! Hon kunde höra hur hans affärssinne kom fram, han hade inte alls var överens med henne och hennes man om hennes timeout. En glömd artist är en glömd artist, det går inte att göra något åt det. Du måste förstå att du måste jobba med dem, om de inte skriver om dig så finns du snart inte mer. Du borde faktiskt visa sig innan jul, jag tror att det hade varit bra. Ett hemma hos reportage, visa familjelyckan och så vidare och så vidare. Du vet precis vad jag menar. Hennes manager fortsatte att mala på och kvinnan visste precis varför han skulle få sparken väldigt snart.

-        Vad jag vill veta är om någon har ringt och sagt sig ha en källa som vet var jag bor eller något liknande. Hon avbröt honom abrupt.

-        Nej, inget sånt alls. Denna vecka har ingen hört av sig och veckan innan så var det bara de vanligt. Inget konstigt alls. Jag tar alla samtal om dig så jag vet. Hon kunde höra på honom att han försökte lugna henne.

-        Bra. Vi hörs efter jul. Hon kunde höra hur sammanbiten hon lät och hon lade på luren innan han säga något mer. Hon kunde se honom framför sig där han satt med luren  i handen och tittade på den som om han väntade på att hon skulle hoppa fram och säga titt ut.