stalkeranna

Ett flygplan flyger väldigt lågt bland husen och vi vet att det kommer att störta.
När det störtat står jag på balkongen  och jag ser hur två män tar upp ett lik ur
en flod, jag vet att det är något skumt så jag tar ett kort av dem och just då
tittar en av männen upp och ser mig.

Jag vet att jag och min familj ligger illa till och det vi måste fly. Vi får inte tala om
för någon att vi skulle fly eller vart. Och vi hade stora planer, vi skulle fly ut i rymden.

Jag diskuterade med mig själv hur jag skulle göra. Skulle jag lämna min vän ovetande,
skulle jag åka själv o låta min familj stanna på jorden, skulle jag rädda dem genom
att stanna själv och skicka iväg dem.

Sen vaknade jag med världens funderingar på vilket beslut som var det rätta...

Förra helgen begav jag mig med tåget till stora staden Malmö för att besöka Stapelbäddsparken och QuikSilver BowlRiders. Vi pratar skateboardtävling alltså.

Med beskrivningen att ta till höger från stationen och ta sikte på Turning Turso begav jag mig ut på Malmös gator, bakgator, trottoarer, parkeringar och gräsmattor. Malmöiter ter  vara sällsynt dåliga på att plocka upp efter sina hundar. Stövlar var nästan ett nödvändigt redskap för att ta sig fram på endel ställen.
Något vilse hittade jag en söt korvförsäljare som jag förstod var på väg dit som jag förföljde. Jag borde kanske ha köpt en korv som tack? Läktarna var nästintill fulla och åkarna värmde upp så min tidsoptimism var svagt överdriven. Jag lyckades dock med att trycka ner mig tillsammans med några unga killar som jag tjuvlyssnade på, då fick jag veta att killen i kamoflagejackan var Omar Hassan. Mycket känd fick jag veta av mitt tjuvlyssnande.

Åkarna hann inte mer än värma upp förrän regnet verkligen öste ner över oss. Tävlingen fick ta en paus på 1½ timme i väntan på bättre väder och läktarna tömdes rätt snabbt. Saken är ju den att det inte finns så mycket att göra i Stapelbäddsparken i ösregn. Det enda intressanta är Maxi som fick sin beskärda del av besökare. Själv tyckte jag att jag hade tid att beskåda Turning Turso trots allt regn. Jag hittade en hel busslast med kameror och tillhörande människor, sällade mig till dem och tog några bilder som är deprimerande grå. Sedan begav jag mig till Maxi o köpte lite proviant. Nu hade det lyckats bli uppehållsväder och åskadarna stömmade tillbaka till läktarna. Tyvärr strömmade de snabbare än mig och jag fick stå upp resten av tävlingen. Nu i sällskap med en bunt yngre tonåringar men jag fick iaf veta när det var dags att säga OOOOO och klappa händerna begistrat.

Efter att en stor "hårfön" plockats fram och vattnet torkats o skrapats så kunde åkarna värma upp igen och tävlingen börja. Sägas bör att man kan åka med gips, sägas bör också att det finns många underliga huvudbonader, huvudbonader som ser ut som om de gjorts på slöjden men som troligen kostar en mindre förmögenhet.

Mina försök som skateboardfotograf har mycket övrigt att önska men det ska ju va en första gång för allt. Jag hittade min favorit i alla fall, Daniel Carpone från Italien. Under"barnet" Omar Hassan som alla pratade om var inget speciellt tyckte jag. Efter flera avbrott och torkande och fall och brädor som flyger och publik som vrålar och ett möte med en gammal klasskamrat så vann Daniel Cardone tillslut och jag hade missat ett tåg och begav mig ut på "nu ska jag se om jag kan hitta tillbaka" - vandring. Sägas kan att jag hittade nästan tillbaka och att det inte var samma väg som jag kom dit. Däremot så hittade jag ett museum och en tant som kunde mig visa rätt väg till stationen när jag örlade runder bland Malmös gator så jag kom hem tillslut och insåg att mitt fotograferande behöver jag öva på.

En passagerar i tonåren har en viktig fråga till konduktören.

- Jag har funderat på, om man är siamesisk tvilling..
måste man betala två biljetter då?

I natt har jag bott på hotell. Problemen bara hopade sig.

Det började med att jag vaknade och gick ut på hotelltaket i bara nattlinne och
morgonrock. När jag stått där ett tag och kollat väldigt högt upp så kom jag på att
jag inte kunde komma in igen. Så där stod jag på taket o kände mig dum i min
morgonrock. Men jag hade tur för det var  "skiftbyte" så plötsligt öppnades dörren
och det välde ut folk. Vad skulle de på taket att göra egentligen?

Jag sa tack för en kvinna som då svarade att det var en minut i så det var ingen fara.
Jag undrar vad hon menade med det. Väl inne i själva hotellet igen så kunde jag
fortfarande inte komma in på mitt rum så jag skulle gå till receptionen efter hjälp.

I trappan ,som såg ut som en blandning mellan en ramp och en trappa med
heltäckningsmatta och i ett väldigt mjukt material som gjorde att det var som
att gå i ett hopptorn,  träffade jag på en unge som ramlade i trappan. Jag lovade
mamman och alla hennes ungar att jag skulle följa dem till poolen.

OJ! Vilken pool! den var enormt stor o lyxig. Jag stod på en balkong med glasväggar
och kollade ner på den. Den var formad nästan som en åtta och det spelades lugn
musik och dämpad belysning. Jag tänkte att jag också ville bada där så jag gick för
att köpa en baddräckt men i hotellbutiken sålde de bara vinterkläder.

Jag blev nästintill överlycklig i morse när jag slog på tv:n och upptäckte
att Mellan himmel och jord har börjat igen. Det är i och för sig repriser men
eftersom jag inte har sett alla avsnitt i alla fall så gör det inte mig så mycket.

Dessutom så finns det ju nu en anledning att gå upp på söndagsmorgonen.

Att någon har uppdrag från Gud tycker jag är intressant. Att göra något för
en annan person.

Tyvärr så bestämde de sig för att lägga ner serien i USA. De är underliga där
borta på andra sidan pölen, bra serier lägger de ner men såpor verkar de
kunna tillverka hur många avsnitt som helst till. Inte så konstigt att det händer
så underliga saker i såpor, fantasin tryter väl efter 2000 avsnitt!