In the nature
"Bonden får besök av en amerikan som bedåras av utsikten. Han står tyst en stund, sedan säger han: ´Här borde byggas ett turisthotell.´ Nästa år kommer en indier på besök. Han står än mer förundrad i en än längre tystnad sedan säger han ´Gud är stor.´
Vi borde vara indier men vi är amerikaner , därför är vi fattiga mitt i vår rikedom...
Naturkraft - Åsa och Mats Ottosson
http://www.bokrecension.se/9146212345
Jag undrar om dagens barn kommer att tänka tillbaka o minnas sådant de gjort utomhus. Jag har precis läst boken Naturkaft, en väldigt lättläst och intressant bok som jag sträckläste en eftermiddag ute på altanen. Solen byttes mot regn och svala vindar och boken förblev intressant.
Boken handlar om naturen som helande för människan. Om att uppleva naturen och att må bättre genom att vistas i den. Nu pratar vi inte forspaddling eller bergsbestigning utan det handlar om det lilla som att gå till parken eller sitta på en sten och titta på myrornas vandring. Att kolla på myrornas vandring är dock inget för mig, jag blir för nervös för att att de ska börja klättra på mig.
Många minnen är förknippade med naturen, isbanan som de brukade göra i parken, den kändes enorm och det var alltid fullt med folk, matsäckar och bänkar att sitta på när man bytte till skridskor.
Otaliga kojor har byggts i otaliga skogar. Otaliga bäckar har dämts upp och otaliga blad har plockats som mat. Fantasin flödade där ute i naturen...
Mådde barnen bättre då? Där ute i naturen? Var de rogivande? Berövas barnen något de måste ha för att må bra?
Problemet är kanske delvis att man inte behövde oroa sig varken för att bli mördad när man tältar eller för fästingar när jag var liten. Man behövde inte oroa sig för att bli rånad för att man vill gå längs en sjökant och man kunde hitta den mest förunderliga äventyr runt husknuten.
Vi borde vara indier men vi är amerikaner , därför är vi fattiga mitt i vår rikedom...
Naturkraft - Åsa och Mats Ottosson
http://www.bokrecension.se/9146212345
Jag undrar om dagens barn kommer att tänka tillbaka o minnas sådant de gjort utomhus. Jag har precis läst boken Naturkaft, en väldigt lättläst och intressant bok som jag sträckläste en eftermiddag ute på altanen. Solen byttes mot regn och svala vindar och boken förblev intressant.
Boken handlar om naturen som helande för människan. Om att uppleva naturen och att må bättre genom att vistas i den. Nu pratar vi inte forspaddling eller bergsbestigning utan det handlar om det lilla som att gå till parken eller sitta på en sten och titta på myrornas vandring. Att kolla på myrornas vandring är dock inget för mig, jag blir för nervös för att att de ska börja klättra på mig.
Många minnen är förknippade med naturen, isbanan som de brukade göra i parken, den kändes enorm och det var alltid fullt med folk, matsäckar och bänkar att sitta på när man bytte till skridskor.
Otaliga kojor har byggts i otaliga skogar. Otaliga bäckar har dämts upp och otaliga blad har plockats som mat. Fantasin flödade där ute i naturen...
Mådde barnen bättre då? Där ute i naturen? Var de rogivande? Berövas barnen något de måste ha för att må bra?
Problemet är kanske delvis att man inte behövde oroa sig varken för att bli mördad när man tältar eller för fästingar när jag var liten. Man behövde inte oroa sig för att bli rånad för att man vill gå längs en sjökant och man kunde hitta den mest förunderliga äventyr runt husknuten.
Kommentarer
Trackback