stalkeranna

I höghuset i staden stod en kvinna och lutade sin panna mot den kalla fönsterrutan. Marken var frostvit igen men det hade inte snöat. Bakom henne på bordet brann ett ljus i en ljusstake, det var första advent och hon gick i väntans tider.

Hon suckade och gick tillbaka till bordet, hon satte sig ner i den för årstiden röda IKEA-soffan och åt upp lussekatten och pepparkakan medan hon drack av glöggen. Är det så här det ska vara, tänkte hon när hon ställde glaset i diskhon. Är det meningen att jag ska vara ensam i en okänd stad?

I hörnet av köket stod Caspian och tittade på den ensamma kvinnan. Han ville så gärna göra något för henne. Han ville så gärna vara till hjälp som förr i tiden. Det var svårare nu tyckte han. Innan när det legat en gård här så fanns det så mycket att göra. Djuren skulle tas om hand och vargen hållas på avstånd. Men i ett höghus, vad fanns det att göra där? Och vad kunde han göra nu när människorna inte längre trodde på honom?

Kvinnan satte sig vid sitt piano o lätt fingrarna flyga över tangenterna. Hon kände dem utan och innan även om hon sällan fick chansen att visa upp den förmågan inför publik. Hon kunde alla låtar utantill, hon blundade och låtsades att hon stod på scen. I sina tankar kunde hon höra publikens uppskattning och känna värmen från strålkastarna. Hon kunde känna doften av rosor i logen efter en konsert och se ett helt publikhav med tända tändare.  Hennes tankar avbröts av telefonen som ringde. Hon log när hon hörde sin mans röst.  


-        Hur är det med dig sötaste skatten?
-        Det är bra. Det har inte snöat än. Det är första advent idag.
-        Jag lovar att ta snön med mig när jag kommer hem. Jag har bokat biljetter nu. Jag kommer hem lillejulafton. Mamma och pappa hälsar.  

Tio minuter senare hade de avslutat samtalet och hon kröp upp i soffan och började titta på en eftermiddagsfilm. Efter ett par minuter sov hon nerkrupen under filten med katten liggandes bredvid sig. Hon drömde om sandstranden i Italien där de träffades för första gången.

 

Hon var där och jobbade och han var hemma och hälsade på släkten. Han hade mycket utstuderat tvingat brorsbarnen att sparka en badboll på henne så att han fick gå bort och be henne om ursäkt. Resten är historia som man brukar säga.

 

Efter ett halvår flyttade de samman, efter två år hade gift sig och nu väntade de sitt första barn.