stalkeranna

Caspian stod i sin boning och satte upp julbonader. De äldsta var av tyg och broderade av hans mamma. Caspian var lite besatt av julbonader och samlade friskt. Med tanke på hans ålder så hade han också en ansenlig hög att sätta upp i köket. Det var viktigt att han fick upp dem eftersom han hade bjudning på kvällen. Tomtar från när och fjärran skulle komma och fira julen lite tidigare eftersom tomtar alltid är hemma på julen. Under julen finns det mycket för en tomte att göra även om han numera bor i staden. Hur ofta fick han inte höra ”Vilken tur vi hade att ljuset slocknade!” när det i själva verket var han som gått runt och släckt ljusen när människorna sov.

Caspian sträckte på sig, det knakade lite när han gjorde det men nu satt alla bonader uppe och han kunde ta det lugnt resten av dagen. Knytkalas var en välsignelse ansåg han och tittade över sitt förråd med dricka. Det skulle räcka om så 100 tomtar kom gåendes genom snön. Han satte sig i gungstolen och funderade på vad han skulle göra med resten av dagen. Han ville inte gärna besöka Xerxez. Sedan han hade fått honom att spela för kvinnan hade han undvikit honom även om han egentligen inte ville erkänna det ens för sig själv. Han kände på sig att det var något som inte stämde där uppe på vinden och i sin egenskap av hustomte som var tvungen att veta allt i ett hus för säkerhetens skull, han intalade sig att det var så i alla fall, så hade han begett sig upp till vinden igen efter att han lämnat Xerxez. Även om han smugit tyst som bara tomtar kan så var han säker på att någon hört honom och gömt sig på vinden, dessutom så fanns det tydliga spår av att det inte längre var en utan två som uppehöll sig på vinden.


-        Jag ska baka pepparkakor! sa han högt till sig själv och log förnöjt åt sin idé.

En timme senare stod han och skar konstnärligt ut den ena     pepparkakan efter den andra samtidigt som han gnolade för sig själv. ”Pepparkakor är det bästa som finns” tänkte han för sig själv medan han smakade på dem. ”Det är riktigt gott”.

När han även hade pepparkakor så att det räckte för 100 tomtar tog han kvasten och sopade rent utanför sig boning, han mindes nog vad som hänt när gammeltomten halkat hemma hos Edvald, då hade Edvald inte fått komma på några julfester på 50 år. Även i en tomtes liv är det länge.

Han passade på att kasta ut lite mat till fåglarna och stod och beundrade dem när ett par gick förbi.

-        Luktar det inte pepparkakor?

-        Jo, du har rätt det gör det.

-        Undra vem som har bakat, det måste va ordentligt, inga fönster öppna och det luktar ändå ut.

-        Underligt..

-        Det kanske är tomten? Mannen skrattade till

-        Tyst! Du vet vad jag tycker! Sluta retas med mig för det. Hemma på gården hade vi en tomte och det finns säkert i stan också.

-        Visst älskling, visst älskling, självklart är det så.

Caspian fick hindra sig själv från att kasta kvasten på mannen för vad skulle han tro om han fick en kvast i tomtestorlek i nacken.