Stalkerannas julkalender del 1
Det var två dagar innan första advent. I många fönster hade det redan kommit upp ljusstakar eller adventsstjärnor. Frosten nöp grässtråna på mornarna och fåglarna skockades runt de nyuppsatta fågelborden. Caspian gick omkring och mös fast att han egentligen inte ville erkänna att han gillade sådana nymodigheter som adventsstjärnor. Det mesta var nymodigheter enligt Caspian som var närmre 400 år gammal.
Denna morgon stod han precis och tittade ut genom dörren för att insupa lite av den kalla morgonluften när han fick hjärtat i halsgropen, på andra sidan gatan stod ett barn och drog i sin mamma samtidigt som han pekade mot Caspian och skrek högt ”Titta mamma! Titta! Titta tomten!” Som tur var så var mamman en vanlig stressad småbarnsmamma som inte trodde på tomtar utan sa till sin exalterade son att tomten inte skulle komma förrän om 23 dagar och att han inte skulle komma alls om sonen inte var snäll och satte sig i bilen meddetsamma.
Efter att ha börjat morgonen med en sådan chock så satte sig Caspian ner o drack en mugg med nyponsoppa i sitt varma kök innan han påbörjade sin vandring uppför trapporna för att träffa Xerxez. Hur kunde han få för sig att vandra uppför en trappa mitt under ljusa dagen frågar du dig? Jo, saken med tomtar, och med änglar också för den delens skull, är att de inte är osynliga. Detta skulle kunna leda till stora problem kan tyckas men sanningen är den att det är mycket enklare nuförtiden. Eftersom ingen tror på tomtar så finns det heller ingen som ser dem. Då var det värre förr i tiden när alla trodde på tomtar, då gällde det att vara snabb i fötterna.
Xerxez, ängeln med den brutna vingen, bodde på höghusets vind. Här svävade han runt så gott han kunde mellan bjälkarna och vilade sig i gamla fåtöljer och läste böcker som andra tröttnat på. När Caspian hittade honom satt han uppflugen på en hög kartonger och rotade runder i en låda så att tidningspappret flög runt honom. Han muttrade för sig själv och plockade med något som Caspian inte kunde se.
- Det är fel! Bara fel, fel, fel. Och fel igen! Jag förstår inte
- Vad är det du inte förstår? frågade Caspain när han kom närmre
- Varför människorna tror att jag ser ut så här! sa han argt och höll upp en porslinsängel för att i nästa sekund släppa tillbaka den ner i lådan.
Av gammal erfarenhet så visste Caspian att det enda sättet att få ängeln på andra tankar var att påminna honom om hans brutna vinge även om det inte var så snällt.
- Hur är det med din vinge? Är den något bättre?
- Har jag någon gång berättat för dig varför jag sitter här med min brutna vinge?
Caspian satte sig tillrätta på en hög med julgransglitter för han visste att Xerxez inte skulle tystna förrän han fått berätta hela sin historia.